En dag kvar

Paniken börja smyga sig på. Hur ska jag hinna att bli färdig? Hur ska alla prylar få plats i förrådet? Jag börjar undra om metallnätet som utgör väggarna i mitt förråd verkligen håller. Ena grannen har redan fått sin vägg tilltryckt. Kommer jag att hinna sova? Kommer jag vara ett vrak när jag kommer fram? Hur mycket jag än packar verkar det aldrig ta slut. Jag har prackat på nära och kära mat och sprit för att inte behöva slänga en massa saker men det verkar ändå vara oundvikligt.

Hur som helst så längtar jag efter att vara framme. Då har jag inget annat än jobbet och mig själv att tänka på. Pust. Förhoppningsvis är det nog bara någon timme tills jag kan gå och lägga mig.

Snart dags

Om en vecka är det dags. Då åker jag till Taiwan. Jag har fortfarande inte börjat packa, än så länge bara förträngt att dagarna hemma blir färre. Som det ser ut så stannar jag där minst 5 månader och med min långa resa hem blir jag borta från Sverige totalt minst 8 månader.

Jag tror inte riktigt att jag har fattat att det är dags nu. Men spännande ska det bli. Ny plats. Nytt språk. Nya seder och bruk. Det är nog inte det enklast landet att tillbringa en längre tid i men det är ju också det som är själva utmaningen.